Earn on the stock exchange crypto currency!


Casino : The point albert park christmas lunch

The Point Albert Park - Event Venue - Fine Dining - Wedding Planning #thepointrestaurant #thepointalbertpark #restaurant #christmasdaylunch #christmasday.
The Perfect Christmas Gift - Membership in a Box - The Park Club.. break of mulled wine and mince pies followed by Christmas lunch with all the trimming and a quiz. "Let's get quizzical” won beating the "Norfolk Xmas" team by half a point... Here we are inside the BIG TENT with Albert and Friend's Instant Circus - part of. Click to Play!

De senaste posterna från bloggarna | - Part 279

Om jag inte kan åka till Torres Del Paine som var mitt första mål 6 h bort så när jag väl gett mig av dit ville jag inte behöva åka http://allincasinojackpot.top/park/the-point-albert-park-christmas-lunch-1.html igen så måste det ju finnas något annat i närheten. This time, that habit took me on a trip to Paris. Click to Play! My partner and I went to have a nice family lunch with our infant son and was met with staff. for the food my Fishermans basket was over cooked to the point it was rock hard and after... remember to get your Christmas cheer right here with us at the Beach. learning a new experience i'd say! great little park for the littlies.
VideoklippVisa alla. I did the #ALSicebucketchallenge in Victoria Park... A great afternoon at the annual Marconi Club Christmas Charity Dinner. An example of. Click to Play! Dinner, Afternoon Tea or why not stay the night with champagne,. The first as a guest at a party, I was so pleased that I booked a staff Christmas party.. The car park is the biggest issue as it is far too small for the number of rooms on the hotel.. have been in the middle of the dance floor it.was so loud and I live opposite.
Recensioner om Christmas dinner i New York, NY, USA - The River Café, Scottadito Osteria Toscana,. New York, Battery Park, Italian Wine Merchants, Valbella, Park Avenue Tavern, 21…. Middle Village... Drinks and food are on point. Click to Play! The atmosphere in this restaurant is very tranquil and bright, especially in the back. It was a great places to unwind after spending the day traveling to get to New.
Kulturparken Småland strives to act as a gathering place and point of reference. Midsummer Eve, Midsummer Day, Christmas Eve , Christmas day, New Year´s. Click to Play!

De senaste posterna från bloggarna | - Part 279


We also had a lighter lunch before going to Brunswick... No presents, no Christmas dinner and no warming feeling in your chest. So we went to a Greek restaurant in Albert Park and they served us plate after plate with food.. Väl där begav vi oss på en hike mot Tounge Point vilket vi gjorde helt rätt i!
Bläddra bland Brittiskt i The Prince Albert - Geronimo Inns, kolla öppettider, kartor. Battersea Park, The Prince Albert offers hearty British dining, guest ales and a. vibrant fireside seating to talking-point wall hangings and eclectic objet d'art.. very friendly staff and good service considering the busy time of year (Xmas).
No presents, no Christmas dinner and no warming feeling in your chest. So we went to a Greek restaurant in Albert Park and they served us plate. Väl där begav vi oss på en hike mot Tounge Point vilket vi gjorde helt rätt i!

Minecraft Mini-Game : DO NOT LAUGH! (APHMAU'S MIDNIGHT STORY!) /w Facecam


Casino


We had our Christmas lunch for 10 men here and the... dec 14. 100. Noble Park: Maple Leaf Chinese & Malaysian Restaurant.. 100. Albert Park: Yellow Door.
As we are on a property that is basically surrounded by National Park are closet. Even going in the middle of summer, we needed the indoor fire on, which made it. There's no power points so be sure to bring a car charger should you feel the need.. We cooked a wonderful Christmas lunch on the open fire pit, as there is.
Food and beverage at Hafjell Hotel Everything from breakfast and light lunches to delicious a la carte dishes are served in our charming and recently renovated.

Uppgradera browser


the point albert park christmas lunch
Characterised by its middle age heritage, the focus of which falls. The Middle Ages are ever present in modern day Lund, but it has to coex-. scientific villages such as the Ideon Science Park and two world leading... aim is to offer a social meeting point.... big happening in Sweden; with shows, a Christmas market and.
Royal on the Park Hotel. Cnr Alice & Albert Street, Brisbane centrum, Brisbane, Australien 4000 - Visa på karta. Utmärkt 8,4. baserat på 269 omdömen.

the point albert park christmas lunch Vad är det som driver oss som fotografer?
För mig är det en ständig nyfikenhet och att utvecklas.
Så jag bestämde mig för att ge mig själv en utmaning för att prova något nytt: Att helt gå in för att fotografera landskap under en månad!
Ni som känner till mig sedan tidigare vet att jag började fotografera konserter för många år sedan men idag mest fotograferar mode och porträtt så det här med landskap är verkligen nytt för mig.
Visst jag har hängt lite med på vår fotoresa på Island men utöver det är landskapsfoto inget jag har praktiserat speciellt ofta.
Jag visste redan sedan tidigare att om jag ska göra det här fullt ut så kan jag inte stanna hemma i Sverige.
För många saker som distraherar.
Jag behöver verkligen fokusera på mitt uppdrag och det bästa då är att resa till en annan tidszon.
Där det inte trillar in nya mail varje vaken timma.
Där det knappt finns internet ens.
Sydamerika har stått på min lista länge över platser att besöka och jag hade aldrig varit där förut när jag började skissa på ett upplägg.
Första veckan ägnades nämligen åt planering, research och att skaffa rätt prylar.
Är det något jag har lärt mig så är det att landskapsbilder oftast inte kommer till via slumpen.
Det krävs mycket tid och investering i en landskapsbild.
För att göra research började jag följa oändligt många landskapsfotografer på Instagram.
Kikade på bilder från specifika platser.
Bad min assistent hjälpa mig med research.
Tog reda på för varje location om den var bäst att fotografera i soluppgång eller solnedgång.
Och hur tog man sig egentligen till rätt plats?
Kunde man köra dit eller krävs det en hike på åtta timmar?
Vilken rutt ska jag köra?
Var kan jag bo?
Hur gör jag med mat?
Vad hinner jag med varje dag?
Ett schema gjordes där jag skulle spendera 12 dagar i Patagonien Chile och Argentina och 10 dagar i Atacama öknen och saltöknen i Bolivia.
Förutom att ordna med flygresor, hyrbilar och boende så gjorde jag också en plan för exakt vad jag skulle fotografera vilken dag och exakt vilken plats jag skulle befinna mig på när.
Efter mycket research så hade jag bestämt mig för att hyra en bil och köra på egen hand i Patagonien samt campa där för att verkligen kunna komma nära motiven medan jag anlitade en chaufför för Atacama och Bolivia vilket var rätt smart med tanke på de obefintliga vägarna där och bo på hotell den delen av resan.
Kändes lite väl riskfyllt att tälta i öknen på 4500 m höjd utan tillgång till el, vatten, mobiltäckning eller service.
For me it is a constant curiosity and development.
So I decided to give myself a challenge to try something new: to completely go in to photographing landscapes for a month!
Those of you who know me already know that I started photographing concerts many years ago, but today I mostly do fashion photography and portraits so this landscape photography thing is really new to me.
I really need to focus on my mission and the best thing is to travel to another time zone.
Where there is hardly even any Internet connection.
South America has been on my bucket list for a long time and I had never been there before when I began to research the trip.
The first week was devoted namely to planning, researching and acquiring the right stuff.
Is there anything I have learned, it is that perfect landscapes are not usually accessible via chance.
It takes a lot of time and investment in landscape photography.
For research I began to follow all the landscape photographers on Instagram.
Looked at photos of specific locations.
Asked my assistant to help me with the research.
Checked out each location if it was best to photograph in the sunrise or sunset.
And how did you get to the right place?
Could you drive there or did it require a hike for eight hours?
Which route should I go?
Where can I stay?
How do I do with food?
I made a schedule where I would spend 12 days in Patagonia Chile and Argentina and 10 days in the Atacama desert and salt desert in Bolivia.
In addition to arranging air travel, car rentals and accommodation I also made a plan for exactly what I would photograph each day and the exact place I would be.
After much research I decided to rent a car and drive on your own in Patagonia and camp there to really get close to subjects, while I hired a driver for the Atacama and Bolivia which was pretty smart considering the nonexistent roads there and stay in hotels that part of the journey.
It felt a bit too risky to camp in the desert at 4500 m altitude without access to electricity, water, mobile coverage or service.
Fog on coming down from the Mirador Torres.
Nöjd med min plan var det dags att börja fundera på packningen.
Jag insåg ganska snabbt att min ryggsäck inte skulle rymma allting utan uppgraderade till en 88 L som snabbt blev överfull.
Tält, sovsäck, liggunderlag, kläder som packades i vattentäta påsar, kök, kökstillbehör, jag skaffade ett par vandringsstavar, vattenflaskor, tio påsar torrmat, handduk, vandringsskor, lätta skor, ytterkläder, mössa, vantar, solglasögon, första hjälpen kit.
Väskan blev superfull och jag hade inte ens packat ned min kamerautrustning än.
Jag blev tvungen att ganska snabbt sortera bort saker som myggnät, gaiters, regnponcho och alla onödiga kläder.
Fick nöja mig med ett underställ och två sets med träningskläder.
Lyckades på något sätt få ned ett stativ på utsidan av väskan som jag spände fast ordentligt.
Jag valde det lättaste jag kunde hitta i studion.
Kanske inte optimalt men jag behövde verkligen tänka på vikten.
Jag förstår att min kamerautrustning kanske inte är den optimala för en landskapsfotograf.
Men det var verkligen läge att prioritera här.
På grund av vikt och plats kunde jag inte få med mig mer.
Jag använder det till allt.
Det kanske inte är en landskapsfotografs första val men för mig var det självklart.
Kan jag bara ha ett objektiv så får det bli det.
Jag är också väldigt glad över att jag inte valde något mer vidvinkel såhär i efterhand.
I realized pretty quickly that my backpack would not fit everything so I upgraded to a 88 L which quickly became full.
Tent, sleeping bag, sleeping mats, clothing packed in waterproof bags, kitchen, kitchen accessories, I bought a pair of hiking poles, water bottles, ten bags of dried food, towel, hiking shoes, light shoes, clothing, hat, gloves, sunglasses, first aid kit.
The bag was super full and I had not even packed down my camera gear yet.
I had to sort out things like mosquito nets, gaiters, rain poncho and all unnecessary clothing.
Had to content myself with a base layer and two sets of workout clothes.
Somehow managed to fit a tripod on the outside of the bag if I strapped it tight.
I chose the lightest tripod I could find in the studio.
Perhaps not optimal, but really had to think about the weight.
The 22 kg bag and then I had no camera, water or gas.
I understand that my camera equipment might not be the optimum for a landscape photographer.
But it was really no position to prioritize that.
Because of the weight and location, I could not bring more.
I use it for everything.
I am also very glad that I did not choose something more wide.
Sunrise over Lake Pehoé.
Sedan måste jag erkänna att jag tjuvstartade det här projektet några veckor tidigare genom att gå till gymmet och gå i maximal uppförsbacke på löpbandet med 20 kg i en ryggsäck på ryggen någon timma per vecka för att förbereda mig rent fysiskt inför den utmaning som skulle komma.
Något jag är extremt tacksam över då jag tidigare bestigit berg helt oförberedd och det lett till att jag blivit helt slut efteråt.
Och då har det bara varit dagsturer.
Nu ska jag vara ute i nästan två veckor i Patagonien.
Och är det något annat jag har lärt mig när det gäller landskapsfoto så är det att man inte får vara lat.
Om den bästa vinkeln är uppe på den där kullen och det tar en timma att gå upp där så är det vad man gör.
Och jag är väldigt van vid att fotografera snabbt.
När man fotograferar konserter så får man fotografera de tre första låtarna och sedan är det över.
När man tar porträttbilder under en intervju har man typ en minut på sig.
Men med landskapsfoto får man inte vara rastlös.
Så förutom fysisk träning krävs det också en del mental träning för att ställa om.
För jag känner mig själv.
Jag kommer bli rastlös.
Jag kommer känna att det är en effort att gå upp på den där kullen.
Gå upp innan soluppgång.
Det kommer till och med ibland bli en effort att gå ur bilen man kan ju bara veva ned rutan och få en tillräckligt bra bild?
Så jag behöver ändra mitt mindset.
Hur jag tänker för att den här utmaningen ska gå så bra som jag vill.
Jag behöver bli en landskapsfotograf fullt ut.
Inte bara ändra mitt motiv när jag fotograferar.
Så jag tänker på vad andra landskapsfotografer har sagt.
Som som aldrig har sin kamera i handen utan alltid i väskan.
Att den kraften och energin han investerar i en bild verkligen måste vara värt det.
Och det här med stativ, hur viktigt kan det vara egentligen?
Patrik Larsson skulle förmodligen bli galen av den frågan för han säger att man ALLTID ska ha stativ som landskapsfotograf.
Vad är det egentligen för skillnad på att plåta på bländare 8 eller 11?
Fast Patrik säger att man ska fotografera på bländare 13 och jag har förstått varför — för när du zoomar in i bilden så är det ganska stor skillnad på skärpedjupet, hur långt skärpan sträcker sig i bilden.
Something I am extremely grateful for is that I previously climbed mountains completely unprepared and it led me to become totally exhausted afterwards.
And then there have been only day trips.
When taking portraits during an interview, you have like one minute.
But with landscape photography you must not be restless.
So in addition to physical exercise it also requires some mental training to adjust.
I will be restless.
I feel that it is an effort to get up on that hill.
Go up before sunrise.
It will even sometimes be an effort to go out of the car you can just wind down the window and get a good enough picture?
So I need to change my mindset.
I need to be a landscape photographer full on out.
Not just change my subject when I photograph.
So I think of what other landscape photographers said.
As who never has his camera in hand, but always in the bag.
That the power and energy he invests in an image must be truly worth it.
And this with a tripod, how important can it really be?
Patrik Larsson would probably go crazy with that question because he says you always have a tripod as a landscape photographer.
What is actually the difference between the aperture to shoot 8 or 11?
Alpacas on the way to Argentina.
Så efter alla dessa förberedelser har det äntligen blivit dags att ge sig iväg.
Jag spenderar tio dagar i New York och hoppar sedan på ett plan som ska ta mig New York — Lima — Santiago — Punta Arenas på sådär 24 h.
Jag checkar in min ryggsäck lägger den till och med i en plastpåse då jag fått knyta ett par skor på utsidan, spänna fast sovsäcken, stativet och tre vattenflaskor samt stavarna för att allt ska få plats och tar min lilla ryggsäck som handbagage där jag har kamera med tillbehör samt dator.
En annan intressant sak med den här utmaningen är också att det är första gången som jag reser helt på egen hand.
Jag har rest mycket men då har det alltid funnits andra med på resan.
Någon i ens team, ens kompis, deltagare på en fotoresa.
Men det känns bara spännande.
En till sak som blir ny.
Jag känner mig inte heller rädd på något sätt.
Och det som känns skönt med att resa på egen hand är att jag verkligen kommer kunna fokusera på mitt uppdrag.
Ingen annan att anpassa sig till.
Jag kan leva som en landskapsfotograf fullt ut.
Jag kollar på några filmer, försöker sova så mycket som möjligt.
När jag landar i Santiago är mitt bagage borta.
För jag hade förstått det som att jag skulle hämta det där och checka in det igen.
Men nästan ingen pratar engelska och jag inte spanska så det är svårt att kommunicera.
Så jag går ett sista varv runt bagagebanden för att se om min ryggsäck finns där någonstans innan jag rusar vidare till min connection.
I spent ten days in New York and then jump on a plane that will take me from New York — Lima — Santiago — Punta Arenas, a trip that takes about 24 hours.
I checked in my backpack I had to wrap it in plastic when I had to tie a pair of shoes on the outside, fasten my sleeping bag, tripod and three water bottles and rods for everything to fitand taking my small backpack as hand luggage where I have camera the point albert park christmas lunch accessories and my computer.
I have traveled a lot but then there have always been others on the trip.
But it just feels exciting.
One more thing that is new.
I am not afraid in any way.
And it feels good to travel on my own, I will really be able to focus on my mission.
No one to adjust to.
I can live as a landscape photographer full on out.
The flight goes smoothly.
I watch a few movies, try to sleep as much as possible.
When I land in Santiago my luggage is gone.
Because I was told that I would get it there and check it again.
So I go one last lap around luggage straps to see if my backpack is there somewhere before rushing on to my connection.
Jag var så trött att jag somnade direkt eftersom jag hade flugit i närmare 20 timmar redan så jag noterade inte ens vilka som fanns på min rad utan däckade redan innan planet lyfte.
Jag är fortfarande mellan sömn och och vaket tillstånd och fattar inte riktigt men hör vad de säger.
Mannen på fönsterplatsen behövde tydligen gå på toa och jag behövde bli väckt.
När jag vaknat skrattade jag åt vad som precis hänt.
Ändå ganska otippad och rolig situation.
Killen bredvid mig var British Navy och skulle ned till Antarktis på uppdrag.
Vi pratade hela flygresan och ganska snabbt var vi framme i Punta Arenas som ligger väldigt långt söderut i Chile.
Väl framme i Punta Arenas så fanns inte mitt bagage någonstans.
Inte heller British Navy killens eller sådär tjugo andra personers bagage.
Jag fick lite ont i magen eftersom min plan innebar att jag skulle lämna Punta Arenas redan tidigt dagen efter och nu visste jag inte om jag skulle hinna få mitt bagage innan dess.
Men inget att deppa ihop över, det löser sig säkert!
Så jag analyserade situationen — jag hade min kamera, dator, hyrbil och de kläder jag rest i de senaste 24 h.
Bagaget skulle säkert komma i morgon så jag behövde egentligen bara lite hygienartiklar så skulle det räcka.
Åkte förbi en affär och fixade och checkade sedan in på mitt hotell.
Sedan hade jag en lista på saker som jag skulle skaffa på plats: Gas, bars, snacks och vatten.
Så jag gick in mot centrum och hittade genast en outdoor butik.
Passade på att bli lite polare med killen som jobbade i butiken också för att få lite lokala tips på vackra platser att fotografera i närheten, bra restauranger att äta på och allmänna tips för området.
I was so tired that I fell asleep because I had been flying for almost 20 hours already.
The man at the window seat apparently had to go to the restroom and I needed to move.
When I woke up I laughed at what just happened.
The guy next to me was in the British Navy and were down there to do a mission in Antarctica.
We talked the whole flight.
Once we arrived in Punta Arenas my luggage was still gone.
So I analyzed the situation — I had my camera, computer, car and the clothes I traveled in the last 24 hours.
The bag would surely come tomorrow, so I was really only needing some hygiene products and I would be fine.
I went past a little store and got a few things and then checked in to my hotel.
Then I had a list of things that I needed get: Gas, bars, snacks and water.
So I went into the city and found an outdoor store immediately.
I took the opportunity to get to know the guy who worked in the store as well to get some local tips on beautiful places to photograph nearby, good restaurants to eat at, and general tips for the area.
Wooden pier in Punta Arenas, photo by a Japanese tourist.
Första kvällen ägnade jag sedan åt att utforska Punta Arenas.
Om jag ska vara ärlig så tycker jag att det är en skitstad och det fanns inte speciellt mycket intressant att fotografera.
Jag hade sett en gammal träbrygga i vattnet på någon bild på 500px så jag letade upp den och tog några bilder.
Här hade jag verkligen velat ha mitt stativ.
Jag försökte lägga kameran på en soptunna för att kunna få lite långa slutartider i solnedgången men vinkeln blev inte som jag ville ha den så det var inte så stor idé.
Hittade en japansk turist som jag bad ta en bild på mig ute på bryggan till min Instagram.
Den var självklart avstängd men jag klättrade över staketet och gick ut på den ändå.
No risk, no fun, eller hur?
Som landskapsfotograf måste man ibland ta sig vissa friheter tänker jag för att få den bästa bilden.
Men samtidigt med förnuft och respekt.
Man får inte utsätta sig själv eller the point albert park christmas lunch för fara.
Morgonen därefter åkte jag ut till flygplatsen för att kolla statusen på mitt bagage.
De hade ingen aning om var det kunde vara men det skulle förmodligen dyka upp inom 24 h.
Det kändes jättejobbigt att min planering höll på att gå åt helvete på grund av att bagaget var borta men samtidigt kunde jag inte åka utan det.
Jag behövde ju allt i min väska.
Efter att ha varit lite deppig över det bestämde jag mig för att ta nya tag och anpassa mig till situationen.
Jag fick boka ett nytt hotellrum för en natt till och sedan kollade jag på google maps i satellit läget för att se om det fanns något som såg intressant ut i närheten.
Om jag inte kan åka till Torres Del Paine som var mitt första mål 6 h bort så när jag väl gett mig av dit ville jag inte behöva åka tillbaka igen så måste det ju finnas något annat i närheten.
Hoppade in i min hyrbil en Toyota Rav 4 och satte på en playlist med bra musik och började köra.
Jag hade två sjöar som mål som såg coola ut på kartan.
Området runt omkring var nämligen väldigt platt och ganska trist.
Efter bara någon halvtimma såg jag en Alpaca vid vägkanten.
Men jag kunde inte stanna för det var trafik bakom mig och ingenstans att parkera bilen säkert så jag fortsatte.
Jag tänker att om jag ser en såhär snabbt måste det ju komma fler så småningom.
I had seen an old wooden pier in the water on a 500px picture so I looked it up and took a few pictures.
Here I really wanted to have my tripod.
I tried to put the camera on a dustbin to get a little slow shutter speeds at sunset but the angle was not what I wanted it to be so it was not a great idea.
I found a Japanese tourist who I asked to take a picture of me out on the dock to my Instagram.
It was obviously closed, but I climbed over the fence and went out on it anyway.
No risk, no fun, right?
As a landscape photographer you must take certain liberties I intend to get the best picture.
But at the same time with reason and respect.
One should not expose themselves or others at risk.
The next morning I went out to the airport to check the status of my luggage.
They had no idea where it could be but it would probably show up within 24 hours.
It felt very sad that my plan was crushed because my baggage was gone, yet I could not go without it.
I had all my things in my bag.
Having been a bit down about it, I decided to take the new tag and adapt to the situation.
I had to book a new hotel room for a night, and then I checked on Google Maps in satellite mode to see if there was anything that looked interesting nearby.
If I can not go to Torres Del Paine 6 hours away so once I go there I did not have to go back again so it must be something else nearby.
Jumped into my car a Toyota Rav 4 and put on a playlist with good music and started driving.
I had two lakes that looked cool on the map.
The area around it was namely very flat and rather dull.
After only a half hour I saw an alpaca at the roadside.
But I could not stay because there was traffic behind me and nowhere to park the car safely so I continued.
I think that if I see one this quickly, there must surely be more.
Jag visste att internet inte skulle fungera alls utanför städerna så min plan var att göra allt the old fashion way med analog karta.
Vilket kändes kul och spännande när man annars bara använder google maps till allting.
Jag hade försökt memorera vart jag skulle svänga av och jag hade google maps på även om jag inte kunde följa någon rutt direkt så kunde jag ändå se vart vägarna gick.
Det var en tråkig grusväg och hur länge jag än körde så fanns det inget spännande utanför bilrutan.
Bara platt och trist.
Efter sådär fyra-fem timmar var jag tillbaka i Punta Arenas igen utan att ha tagit en enda bild!
Några sjöar kom jag aldrig till.
Det var helt enkelt för långt bort från vägen.
Det fanns helt enkelt ingenting som var värt att fotografera.
I alla fall inte om man har höga förväntningar och var inställd på spektakulära landskap.
Kanske borde jag försökt tänka om och bara stannat någonstans och försökt göra det bästa av situationen?
Min första dag som landskapsfotograf var ett fiasko.
Jag kunde inte tro att jag hade slösat tid på det här.
Jag gick tillbaka till min nyfunna vän i outdoor butiken och berättade om min besvikelse och han tipsade om att jag kunde fotografera pingviner.
Pingviner är ju coolt.
Det visade sig dock att de befann sig på andra sidan vattnet från Punta Arenas.
En rundtur på sådär 10-12 timmars körtid eller om man tog en båt som gick en gång på morgonen och en gång på kvällen.
Ingen möjlighet att hinna idag med andra ord.
British Navy killen skickade ett meddelande på Whats App.
Varför inte ha en dejt i väntan på bagage och bättre fotomöjligheter?
Landskapsfotografer kan väl också ha lite kul tänker jag.
Vi går till en lokal restaurang som outdoor killen tipsade om där vi åt lokala delikatesser och det gör ont i mig men vi smakade på den där laman, inte supergott, rätt segt.
Which felt fun and exciting when I otherwise just use Google Maps for everything.
It was a dull dirt road and there was nothing exciting outside the car window.
Everything was just flat and dull.
After four or five hours, I was back in Punta Arenas again without having taken a single picture!
Some of the lakes I never got to, it was simply too far away from the road.
There was nothing that was worth photographing.
At least not if you have high expectations and was set on spectacular scenery.
My first day as a landscape photographer was a fiasco.
I could not believe I had wasted time on this.
I went back to my newfound friend in the outdoor shop and told him about my disappointment and he advised that I could photograph the penguins.
It turned out that they were on the other side of the water from Punta Arenas.
A tour of the like that 10-12 hours of driving time or if you took a boat that was once in the morning and once in the evening.
I had no opportunity to catch that today.
Waterfall in the sunset with a view over Torres.
Dagen efter åker jag ut till flygplatsen igen i hopp om att mitt bagage ska ha kommit.
Det har det inte.
Men det ska komma inom 24 timmar!
De har fått meddelande om det från LAN i Santiago.
Så senaste i morgon.
Dag 4 på min resa ska det ha dykt upp.
Den här informationen gör mig kluven.
Å ena sidan så är det ju fantastiskt om det dyker upp.
Men å andra sidan litar jag inte riktigt på att det ska göra det heller.
De berättade att 800 väskor försvinner varje dag bara hos LAN i Santiago.
Det är ju lite som ett skämt.
Deras väskhantering fungerar inte så jättebra alltså.
Jag känner mig faktiskt riktigt nedstämd nu över att jag fortfarande inte kommit iväg och tiden bara går och jag kan inte göra något.
Jag är fast i ett mellanläge.
Men jag tar beslutet att om väskan inte kommit i morgon innan lunch så åker jag ändå.
Man har väl försäkring för om sånt här händer så då får jag helt enkelt bara skaffa alla nya prylar jag behöver!
Dags att leta pingviner!
Där jag ska svänga av är det avstängt.
Kanske finns en annan väg.
Jag kollar på google maps i offlineläge.
Hittade en annan väg.
Efter två timmar på en skruttig grusväg: Avstängt!
Det verkar inte ens gå att komma fram till pingvinerna.
Jag överväger lite offroad körning runt bommen men det är ganska omöjligt så jag får tyvärr lägga ned den tanken.
Jag åker tillbaka till hotellet och ringer mitt försäkringsbolag och kollar läget.
Jag försöker förklara situationen: Att jag inte kan göra mitt jobb och de rimligtvis borde ersätta tillräckligt mycket av det som jag inte har för att jag ska kunna jobba.
Det är standard vid sådana här fall.
Det är utformat så att du ska kunna köpa det nödvändigaste för att klara dig några dagar, inte ersätta en hel packning.
Men jag måste lämna den här hålan nu.
Så jag åker tillbaka till outdoor butiken och köper minimum av vad jag behöver för att kunna bege mig nästa dag: Överdragsbyxor, vandringsskor, underställ, sovsäck, vattenflaska, liggunderlag och mössa.
Jag kommer inte kunna campa vilket nästan gör mig mest ledsen.
Jag hade verkligen sett fram emot den upplevelsen.
Men jag får sova i bilen!
Helt okej, jag har gjort det många gånger förr i livet som rockfotograf.
Nu är jag i alla fall redo att åka i morgon om mitt bagage inte dyker upp!
It was still lost.
But it should come within 24 hours!
They have been informed about it from the LAN in Santiago.
So it should come tomorrow.
This information makes me think.
They told us that 800 bags disappear every day only with LAN in Santiago.
Time to look for penguins!
The exit is closed.
Perhaps there is another way.
I check on Google Maps in offline mode.
After two hours on a dirt road: Closed!
I go back to the hotel and call my insurance company and check the situation.
I try to explain the situation: That I can not do my job and they reasonably ought to replace my things for me to be able to work.
This is standard in these kind of cases.
It is designed so that you can buy the essentials to get by a few days, not replace an entire bag.
But I have to leave this dump now.
So I go back to the outdoor store and buy the minimum of what I need to survive the next day: Cover pants, hiking shoes, underwear, sleeping bag, water bottle, sleeping mats and hats.
I will not be able to camp, which almost makes me the saddest.
I had really been looking forward to the experience.
But I get to sleep in the car!
Now I am in any case ready to go tomorrow if my luggage did not show up!
Electrical wires in Punta Arenas.
Såklart har det inte dykt upp.
På flygplatsen är de oförstående till varför och säger att de inte har en aning om vart det är.
Okej, det är bara att inse.
Jag kommer inte få tillbaka mitt bagage och mitt minneskort innehåller än så länge några bilder på en träbrygga i solnedgången, skymningsbilder på några elledningar samt närbilder på lupiner don´t ask.
Jag har slösat flera dagar i en håla på att vänta på mitt bagage och pengar på extranätter på hotell.
I´m out of here!
Börjar köra mot Torres Del Paine med James Blake i högtalarna och det känns redan mycket bättre.
Äntligen är jag på väg!
Jag gör ett stopp i Puerto Natales för att posta ett vykort som aldrig kom fram och för att äta lunch.
Jag har ju inte heller någon mat längre eftersom den var i bagaget.
Bara en påse full med bars samt lite snacks.
Jag tänker att det löser sig, det finns ju hotell med restauranger i parken.
Starting to drive to Torres Del Paine with James Blake in speakers and it already feels much better.
The adventure can begin!
I make a stop in Puerto Natales to send a postcard which never arrived and for lunch.
Just a bag full of bars and some snacks.
I think to my self that it will be okay, there are hotels with restaurants in the park.
Torres Del Paine in Chile.
Efter att ha betalat entré kör jag mot hotell Torres.
Det är så långt du kan köra med din bil om du ska göra en hike till Mirador Torres utsiktsplatsen för att fotografera de tre tornen som kanske är Patagoniens kändaste landmärke.
Min plan från början var att tälta på den sista campingen 1 timmas hike från utsiktsplatsen natten till julafton för att fotografera bergen i soluppgången på julaftons morgon.
Om man är på andra sidan jorden helt ensam på jul måste man göra något spektakulärt en dag som denna.
Men eftersom jag inte har något tält så kommer det inte gå.
Min nya plan blir istället att gå från hotellet upp till Torres under natten så jag är där lagom till soluppgången.
För det är verkligen soluppgången som gäller för det här motivet.
Det är då man får det där fantastiska ljuset på bergstopparna.
Och även om jag inte alltid är förtjust i den klassiska bilden så inser jag att det kanske ändå är där jag får börja.
Jag har inte kommit så långt i min utveckling som landskapsfotograf så jag kanske behöver ta den klassiska bilden innan jag kan gå vidare och utveckla mitt bildspråk.
Jag tror också det är därför jag gärna återvänder till vissa platser.
För att ta en ny bild av ett motiv man tidigare fotograferat på ett mer klassiskt sätt.
Jag brukar tänka att om jag inte gillar bilder jag tog för ett tag sedan så är det för att jag har utvecklats som fotograf.
Jag parkerar på parkeringen en kilometer från hotellet.
Killen som styr bommen där det avgörs vilka som får köra hela vägen fram till hotellet eller inte säger att jag ska nog räkna md 4-5 timmars hike upp till utsiktsplatsen.
Jag vågar inte berätta för honom att jag ska gå ensam mitt i natten.
Det är nämligen inte tillåtet.
Men vad gör man inte för bilden?
Jag är ju landskapsfotograf nu.
Då måste man göra sådant.
Jag äter två slicer av min pizza jag tagit med från Puerto Natales.
Det är min julklapp till mig själv.
Att äta pizza till frukost på julafton vid Mirador Torres.
Sedan blåser jag upp liggunderlaget och kryper ned i sovsäcken.
Solen går upp runt 04:50.
När jag vaknar är det becksvart.
Jag börjar ångra mig lite.
Ska jag verkligen göra det här?
Ska jag inte bara sova lite till?
Det är ju så varmt och skönt i sovsäcken.
Och jag är så trött… Jag somnar om för en minut och vaknar igen och säger åt mig själv att skärpa till mig, jag är ju landskapsfotograf nu.
Tar på mig alla kläder i skenet av mobilen.
Packar min ryggsäck med några bars, kameran, vatten, en cola och pizzan.
På med pannlampan och sedan börjar jag gå.
Mot hotellet och sedan bakom till höger någonting sa vakten.
Det är jättemörkt och jag hittar knappt fram till hotellet alls.
Shit, jag kommer inte ens hitta vart leden börjar och jag har inte tid att gå fel.
Jag borde såklart ha kollat det här innan när det var ljuset ute men när valet var att få lite sömn eller gå några km extra och leta efter vägen så kändes det inte så svårt.
My plan from the beginning was to camp on the very last camping 1 hour hike from the viewpoint the night of Christmas Eve to photograph the mountains at sunrise on Christmas morning.
To take a new picture of a subject previously photographed in a more classic way.
In order to develop.
I park in the parking lot a kilometer from the hotel.
The guy that controls the boom where it determines who gets to drive all the way to the hotel or not says I should probably count on a 4-5 hour hike up to the lookout point.
But what do you do for a good picture?
Then you have to do that.
I eat two slices of my pizza I brought from Puerto Natales.
This is my Christmas present to myself.
Eating pizza for breakfast on Christmas Eve at the Mirador Torres.
Then I blow up the mattress and crawl into my sleeping bag.
The sun rises around 4:50 am.
Should I really do this?
Should not I just sleep a little?
I get dressed in the light from my cellphone.
Pack my backpack with a few bars, camera, water, cola and pizza.
I put on the headlamp and then I start walking.
Before sunrise at Torres Mirador.
Jag ser flera andra personer komma emot mig.
Jag frågar dem om vägen och de förklarar utförligt hur bred stigen är, vilket underlag det har, hur många broar jag ska gå över och att det finns orangea markörer längs leden.
Nu är det inga problem att hitta i alla fall trots skenet från min pannlampa bara lyser några meter framför mig.
Jag passerar broarna och sedan är det uppför på en stig.
Det är inte ett dugg läskigt att gå där ensam i mörkret utan att ha en aning om vad som finns runt omkring mig.
Jag tänker inte alls på alla farliga djur som vill äta upp mig och framför allt inte på läskiga mördare och skräckfilmer.
Jo det gör jag visst men jag kan inte fokusera på det.
Jag har ett mission.
Jag kan inte få panik nu.
Och även om de läskiga tankarna återvänder gång på gång under natten lyckas jag vara stark och behålla mitt lugn.
Jag blir stolt över mig själv.
Inte bara är det en prestation att gå fem timmar mitt i natten.
Att palla det mentalt är nog en ännu större del.
I alla fall när man går helt själv.
Ibland är det stup vid min sida.
Ibland går jag i vatten.
Ibland är det spökskog.
När jag kommit en bit upp på berget som är den sista passagen tappar jag plötsligt bort hur leden går.
Jag kan inte se några fler markeringar hur mycket jag än letar och får därför chansa på vart jag ska ta vägen.
Självklart går jag helt fel och klättrar över stora stenar och löst grus i brant uppförsbacke i mörkret.
Det här kan ju inte vara rätt tänker jag.
Det här är ju typ farligt.
Men jag har erfarenhet.
Jag kan klara det här ändå.
Stenar faller under mina fötter.
Men så länge jag tar mig uppåt så kan det ju inte bli helt galet.
Någonstans långt borta skymtar en annan pannlampa.
När jag når toppen av berget jag kämpat mig uppför senaste timman börjar det ljusna.
Jag märker att jag liksom hamnat på ett berg ovanför själva utsiktsplatsen.
Nedanför mig syns flera pannlampor och jag är ensam uppe på toppen.
För att få med alla tre topparna behöver jag gå över en smal egg med löst grus på sidorna.
Sätter mig och pustar ut på en stor sten sedan.
I väntan på soluppgången äter jag min pizza och dricker colan.
Men det blir ingen fantastisk soluppgång för det är moln överallt och det går knappt få en bild på de tre topparna.
Jag väntar i nästan en timma och fotograferar med jämna mellanrum allteftersom molnen och ljuset ändrar skepnad.
Jag bestämmer mig sedan för att gå ned till där de andra människorna befinner sig.
Men hur tusan ska jag ta mig ned?
Det är brant och löst grus och allteftersom jag går längs eggen för att hitta en möjlig väg ned tänker jag att det här var kanske inte så jättebra situation.
Det tar mig säkert en halvtimma av stor ansträngning att komma ned men jag lyckas trots flera ganska läskiga partier.
Jag tänker att jag måste verkligen se till att hitta den rätta stigen på nedvägen för det här är inte jättebra.
I see several other people coming towards me.
Everything is going well.
I have a mission.
And even though the scary thoughts return again and again during the night I manage to be strong and keep my calm.
Not only is it an accomplishment to go five hours in the middle of the night.
Doing it mentally is probably an even bigger part, when you go all by yourself.
Sometimes I go in the water.
When I started to get up on the mountain, which is the last passage, I suddenly lost my self off the trail.
Obviously, I go the completely wrong way and climbing over large rocks and loose gravel of the steep uphill in the dark.
But I have the experience.
I can do this anyway.
Stones fall under my feet.
Somewhere far away I see a glimpse of another headlamp.
When I reach the top of the mountain, it begins to brighten.
I notice that I kind of ended up on a mountain above the viewing deck.
I intend to look at the situation positively.
To get all three peaks I need to walk across a narrow edge with loose gravel on the sides.
I sit down and take a breather on a big rock.
While waiting for the sunrise, I eat my pizza and drink some Coke.
But there will be no spectacular sunrise because there are clouds everywhere and I can barely get a picture of the three peaks.
I then decide to go down to where the other people are.
But how the heck am I going down?
It takes me half an hour of effort to come down but I succeed despite several rather scary parts.
I think I really need to be sure to find the right path on the way down.
After my five-hour hike in the dark.
Jag frågar ett par från Tyskland om de vill att jag tar en bild på dem framför Torres och sedan tar de en på mig.
Sådant är alltid schysst att bjuda på för man vet ju själv när man är i den där situationen att man faktiskt vill ha den där bilden som minne sedan när man kommer hem.
Det är många gånger jag har ångrat bilder jag aldrig tagit men väldigt sällan jag ångrat bilder jag har tagit.
Efter det börjar jag gå ned.
Men alla andra människor är redan borta och trots jag hittat början på stigen så tappar jag snart bort mig igen.
Alltså vad är det här?
Hur svårt ska det vara?
Jag inser att vandra i natten inte är optimalt eftersom man inte kan orientera sig så jättebra och nu får jag betala för det.
Jag klättrar över stenar och försöker ta mig nedåt.
Helt plötsligt står en räv framför mig.
Jag försöker tänka om det är farligt.
Kommer den attackera mig?
Jag gör mig stor och försöker spela självsäker.
Tar upp en sten i handen, bara ifall att liksom.
Den börjar gå iväg.
Jag står kvar en stund tills den försvunnit utom synhåll.
Men snart dyker den upp igen.
Jag känner mig inte rädd.
Efter en natt utan sömn och konstant fysisk utmaning så kanske man inte är sitt smartaste jag så jag tänker att den kanske vill visa mig vägen eftersom jag är lite vilse.
Så jag börjar följa efter räven.
Det här känns bra!
Nu har jag ett mål i alla fall.
För räven ville inte alls visa mig vägen.
Den ledde mig snarare i motsatt riktning.
Det insåg jag när jag såg några andra människor långt borta.
Jag är rätt trött vid det här laget när jag förstår att jag behöver klättra säkert 45 min till åt andra hållet över stenar för att komma tillbaka till stigen.
Men det är bara att göra.
Är man landskapsfotograf så är man.
There are many times I have regretted pictures I have never taken but very often I regretted pictures I have taken.
After that, I start to go down.
But all the other people are already gone and although I found the beginning of the trail so I soon lose my way again.
So what is this?
How difficult could it be?
I climb over rocks and try to make my way down.
Suddenly a fox is standing in front of me.
Will it attack me?
I make myself big and try to play confident.
Grab a rock in my hand, just in case.
The fox begins to walk away.
I stand there for a while until it disappeared from sight.
But soon it reappears.
So I start to follow the fox.
Now I have a goal in any case.
It led me rather in the opposite direction.
I realized when I saw some other people far away.
Well deserved rest after my 10-hour hike.
När jag är tillbaka vid hotellet igen är klockan 10 på morgonen.
Det betyder 10 timmas effort för en bild som inte ens blev som jag hade tänkt mig pga molnen.
Det är tufft att vara landskapsfotograf!
Trots mina förberedelser på gymmet innan resan är jag helt slut när jag kommer ned så jag går in på hotellet och beställer en drink, tar av mig skorna och halvlägger mig i soffan i loungen.
Det är ju ändå julafton!
Efter lunch går jag tillbaka till bilen och sover några timmar.
Min kropp känns helt förstörd efter nattens äventyr.
Hotellet har ett spa så jag bokar en massage det gör att jag dessutom får köra hela vägen fram till hotellet, tack och lov jag hade inte orkat gå den kilometern.
Eftersom jag är helt slut så känner jag att det får räcka med bilder för idag och äter en trerätters julmiddag i restaurangen och ägnar resten av kvällen att läsa Susan Sontag i soffan i loungen.
Sedan sover jag i bilen utanför hotellet.
När jag vaknar upp den 25:e känner jag mig lätt stressad.
Den 26:e måste jag vara i El Chaltén i Argentina för då ska jag klättra jag tänker att det är skills som är bra för en landskapsfotograf?
Jag kikar på min analoga karta och väljer ut några platser att fotografera på längs vägen i parken innan jag tar den östra entrén ut för att fortsätta mot gränsen.
En av platserna var ett tips från outdoor-killen men det visade sig inte alls vara något att ha.
Däremot några km innan hittade jag en jättebra utsiktsplats där man kunde fotografera Torres utan att behöva gå i åtta timmar för att behöva göra det.
Längs vägen fanns det också jättemånga Alpacor!
Jag stannade flera gånger för att hoppa ur bilen och fotografera dem.
Men varenda gång sprang de iväg.
Det här med att fotografera djur är inte lätt!
Dessutom står de ju aldrig i den vinkeln man vill ha.
Eller på rätt ställe.
Jag får mest bilder på dem bakifrån, långt bort, springandes iväg.
Inget av värde direkt.
Så jag fortsätter köra.
That means it was a 10 hour effort for one picture which is not even as good as I imagined because of the clouds.
After lunch, I go back to the car and sleep for a few hours.
The hotel has a spa, so I book a massage.
Since I sleep in the car outside the hotel.
When I wake up on the 25th, I feel slightly stressed.
So I have to go there now.
I peek at my analog map and select a few places to take photos on the road in the park before I take the eastern entrance out to go towards the border.
One of the locations was a tip from outdoor store guy but it turned out bad.
In contrast, a few km before I found a great vantage point where you could shoot Torres without having to walk for eight hours of having to do it.
Along the way there were also very many Alpacas!
I stopped several times to jump out of the car and shoot them.
But every time they ran away.
Photographing animals is not easy!
They never are at the angle you want.
Or in the right place.
I get most pictures on them from behind, far away, running away.
Nothing of value directly.
So I continue to drive.
On my way to El Chaltén, Argentina.
Sådär 6 timmar senare är jag där.
Jag hade sett en bild som någon Instagram fotograf tagit på vägen med hela bergsmassivet med Mt Fitz Roy och kände att en sådan bild ville jag också ta.
Lång raksträcka och sedan bergen i bakgrunden.
När jag körde längs vägen kände jag mig lite för lat för att stanna bilen och gå ur och ta bilden så jag saktade in det var ingen annan trafikkörde i mitten av vägen och fotograferade samtidigt.
Precis sådär som man inte ska göra!
Men jag var så himla trött.
Större delen av bilresan var på en dålig grusväg och efter gårdagens ansträngning och oregelbundna sömn så var jag helt slut.
När jag kom fram till El Chaltén så parkerade jag utanför en annan outdoor butik.
Gick in och började kolla på vykorten.
Valde ut det finaste jag kunde hitta och frågade killen i kassan var någonstans det var taget.
Han förklarade för mig men jag lyssnade bara lite halvt för jag var så trött.
Så jag fattade inte riktigt vart jag skulle gå.
För att inte framstå som helt trögfattad frågade jag också om han kunde rekommendera någon annan hike till någon bra utsiktsplats ifall man ville fotografera någon mer fin bild.
Jag köpte en karta och han märkte ut olika leder.
Det är alltid bra att bli polare med folk som jobbar i outdoorbutiker för de har bra koll på sådana här grejer.
Jag insåg att det var tre timmar kvar till solnedgången och att jag skulle hinna upp till en av utsiktsplatserna tills dess om jag skyndade mig!
Här finns ingen tid att förlora.
Min trötthet var borta och entusiasmen för möjligheterna till bra solnedgångsbilder var hög!
Men jag behövde äta något innan så jag gick in till cafeét bredvid.
Stort misstag att sätta sig ned!
Verkligheten kom ikapp mig och jag blev för trött.
Jag insåg att det skulle vara idiotiskt att ge sig iväg på en oplanerad och stressig hike på sådär fem timmars rundtripp just nu.
Jag fick erkänna mig besegrad.
Så jag gick tillbaka till outdoor butiken och bad han i kassan förklara en gång till hur jag gjorde för att ta mig till vykortsbildens plats för det skulle bara ta någon timma så det kändes som ett mer rimligt uppdrag för kvällen.
Sedan frågade jag också om bra restauranger i El Chaltén eftersom jag inte riktigt litar på Tripadvisor och liknande sajter då det oftast bara är turister på de ställena och jag mer är ute efter det lokala, genuina.
Och utan att jag riktigt förstått det själv hör jag mig själv fråga honom om han vill göra mig sällskap på middagen.
Jag tror mest jag blev så himla glad över att träffa någon som kunde prata engelska bra efter så många dagar av resande på egen hand där jag knappt lyckats beställa mat för att jag inte kan spanska.
Men jag tänkte inte på att det var juldagen så det var lite dålig tajming.
I had seen a picture that some Instagram photographer had taken on the road with the whole massif of Mount Fitz Roy and felt thatI also wanted to take that picture.
Long road and then the mountains in the background.
As I drove along the road I felt a little too lazy to stop the car and go out and shoot so I slowed down there was no other trafficdrove in the middle of the road and photographed simultaneously.
But I was so very tired.
When I arrived to El Chalten I parked outside another outdoor store.
Went in and started checking the postcards.
I took the prettiest I could find and asked the guy at the counter where I could find these places.
He explained to me but I just listened to half of it because I was so tired.
In order not to appear completely weird I also asked if he could recommend another hike to a good vantage point if you wanted to shoot some more nice picture.
I bought a map and he pointed at a couple of different places.
I realized it was three hours before sunset and I could catch up to one of the lookout points!
There is no time to lose.
My tiredness was gone and the enthusiasm for the possibilities of good sunset pictures were high!
But I needed to eat something before so I went to the cafe next door.
Big mistake to sit down!
Reality caught up with me and I was too tired.
I realized that it would be foolish to embark on an unplanned and stressful hike on some five-hour round trip right now.
I had to admit my defeat.
Then I also asked about good restaurants in El Chalten, because I do not really trust TripAdvisor and similar sites, and I was more looking for the local, genuine.
Mt Fitz Roy at dusk.
Så jag bestämde mig för att fotografera Mt Fitz Roy i solnedgången från vykortsplatsen.
En relativt kort men väldigt brant hike.
Mjölksyran bränner i benen.
Andetagen är korta och snabba.
Men jag måste skynda mig för att hinna upp innan ljuset försvinner.
Uppe på toppen har jag en fantastisk utsikt.
Men molnen gör att det inte blir någon spektakulär solnedgång.
När jag inser att det inte kommer bli bättre väljer jag att skynda mig ned innan det blir för mörkt.
Jag tänkte kanske att det var rätt lätt.
Åk till en vacker plats så är det klart!
Men Patrik Larsson säger att om han får en bra bild från en resa är han nöjd.
Då kanske hans ribba är lite högre än min.
Förhållandena har liksom inte varit perfekt och eftersom jag förlorade massa tid i väntan på mitt bagage i början av resan har jag inte heller möjligheten att stanna och invänta perfekta förhållanden på en plats.
Sådär som kunde göra.
Befinna sig på en plats i veckor och inte fotografera om inte molnen var perfekta.
A relatively short but very steep hike.
My legs were burning.
Breaths short and rapid.
But I must hurry to catch up before the light disappears.
At the top, I have a great view.
But the clouds means that there will be no spectacular sunset.
When I realize that it will not get better, I choose to rush down before it gets too dark.
I thought maybe it was the same.
But Patrik Larsson says that if he gets one good picture from a trip, he is satisfied.
Then maybe his bar is a bit higher than mine.
As Ansel Adams could do.
Be at a place in the weeks and not shoot unless the clouds were perfect.
Nästa dag ägnades åt bergsklättring hela dagen och vi fotograferade lite bilder under det men det var mest Roberto, min guide som fotograferade för jag hade fullt upp att försöka hålla mig kvar på väggen så jag kunde inte riktigt hålla en kamera också.
Men jag tänker att i framtiden, när man blir lite bättre så kommer klätterskills göra att man kan få unika bilder som landskapsfotograf.
Han klättrar upp på berg och ger den där efforten som behövs.
Jag vill också vara en sådan fotograf.
Jag vill inte vara en bekväm fotograf.
Så när jag är halvvägs upp på en sex multipitch led faller och slår mig hårt i berget så blir det en mental kamp att sedan ta sig upp till toppen.
Men jag gör det.
Och den erfarenheten och den styrkan jag vinner på det är något som bara kan vara positivt för mig som landskapsfotograf.
Att känna att jag kan klara det.
But I think that in the future, when I get a little better it makes it possible to get unique pictures as a landscape photographer.
He climbs up on the mountain and it inspires me.
I also want to be a photographer like that.
I do not want to be a comfortable photographer.
But I do it.
And the experience and the strength I gain from it is something that can only be good for me as a landscape photographer.
Knowing that I can do it.
Pierto Moreno glacier i El Calafate, Argentina.
Det är den 27 december och jag lämnar El Chaltén för El Calafate.
Jag hade gärna stannat längre men tiden är knapp.
På dagens schema står fotografering av glaciären Pierto Moreno.
Det tar 4 timmar att köra dit.
Jag anländer lagom tills att parken stänger och solnedgången eftersom jag prioriterat att jobba lite på förmiddagen från ett café med wifi.
Jag kände att jag behövde göra mer noggrann research för resten av min tid i Patagonien.
Jag började bli lite stressad över att jag inte hunnit med så mycket som jag hoppats på ännu.
Glaciären är helt otrolig.
Den häftigaste glaciär jag någonsin sett.
Men det är svårt att få med det i bild.
Jag är ändå ganska nöjd med bilderna och när ljuset är borta kör jag tillbaka till El Calafate.
Jag får bo i gästrummet hos en mountainguide jag träffat några veckor innan på Tinder så jag slipper sova i bilen.
Han lagar jättegod middag och visar sitt hus som har en klättervägg i ett av rummen.
Men jag känner att jag vill fly därifrån så fort jag vaknar så jag åker tillbaka till Chile och Torres Del Paine igen.
I would have stayed longer but time is short.
It takes 4 hours to drive there.
I arrive just in time before they close the park at sunset because I prioritized to do some work in the morning from a cafe with wifi.
I felt I needed to do more research for the rest of my time in Patagonia.
I was getting a little stressed because I had not done so much as I hoped for.
The glacier is incredible.
And as soon as I wake up the next morning I go back to Chile and Torres Del Paine again.
Dead trees in Torres Del Paine.
Min plan är att utforska så mycket som möjligt av parken.
Jag åker runt till massa olika platser och fotograferar.
Det är första dagen som jag verkligen saknar stativet när jag ska fotografera vattenfall i solnedgången.
Jag lägger kameran på en sten och balanserar upp den med en annan sten.
Jag hittar massa döda träd som jag verkligen faschineras av.
Åh här skulle jag vilja fotografera modefoto!
Jag har en annan bild i huvudet som jag sett på Instagram som är tagen i soluppgången över bergen med Lake Pehoé i förgrunden.
Så jag parkerar bilen mitt i stormen yes det blåser sjukt mycket för att kunna vakna upp supertidigt på morgonen och fånga den bilden.
I en minut ungefär.
Man måste verkligen ha allt redo för det ögonblicket.
För när ljuset väl träffar bergstopparna så försvinner det nästan lika snabbt när solen går upp.
Det är kallt och blåsigt men jag uthärdar.
För det gör man när man är landskapsfotograf.
Jag ska inte klaga för mycket.
Jag har i alla fall min vindtäta jacka och mina nya överdragsbyxor.
Det blir outhärdligt om man fryser för mycket.
I go around to lots of different places and take pictures.
It is the first day that I really miss the stand when I want to photograph waterfalls at sunset.
I put the camera on a rock and balance it with another stone.
I find lot of dead trees that I really like.
I would like to shoot fashion right here!
I have a different picture in my head that I have seen on Instagram, shot in the sunrise over the mountains to Lake Pehoe in the foreground.
The light is perfect.
For one minute approximately.
You really need to have everything ready for that moment.
Because when the light hits the peaks it will disappear almost as quickly as the sun rises.
It is cold and windy but I deal with it.
For one does when one is a landscape photographer.
I should not complain too much.
I have my windproof jacket and my new cover pants.
It becomes unbearable if you freeze too much.
Sunrise over Lake Pehoé.
Sedan inser jag att jag måste tanka.
Och det kan man inte göra i Torres Del Paine.
Det kan man göra i Puerto Natales, 10 mil därifrån.
Så segt men om jag ska kunna utforska mer i parken måste jag ha mer bensin.
Så det är bara att bege sig till Puerto Natales igen för att fylla på bensin.
Jag känner att jag vill unna mig något efter morgonens ansträngning så jag letar upp det lyxigaste hotellet jag kan hitta, och åker dit och äter frukost.
Sedan sitter jag och jobbar lite i deras lounge innan jag kör tillbaka till Torres Del Paine.
Tittar igenom bilder och redigerar lite.
Att hinna med det under resan är verkligen en fördel för jag har aldrig tid när jag är tillbaka igen och då blir bilderna bara liggandes på en hårddisk.
Jag är inte så himla noga utan redigerar gärna på min laptop.
Det jag tycker om mest med att redigera bilder är att det är en möjlighet till ett personligt bildspråk.
Du kan sätta din egen touch på dina bilder.
Jag gillar en lite mörkare, drömsk, analog ton.
Det får inte vara för kontrastrikt eller färgglatt.
Efter lunch åker jag tillbaka och det är verkligen en fantastisk dag.
Jag blir lite spontan och bestämmer mig för att skynda mig tillbaka upp till Torres Mirador igen för att få en ny chans på fina bilder över tornen.
När jag är framme vid vakten och kedjan säger jag lite snyggt att jag ska äta middag på hotellet och får köra hela vägen fram.
Sedan har jag fyra timmar på mig att ta mig upp innan det är mörkt.
Men jag flyger upp för berget på bara tre timmar och hittar rätt väg den här gången.
Jag har tagit med mig min sovsäck för att spendera natten där uppe.
Det får man inte egentligen men jag tänkte ändå försöka.
När jag berättar om mina planer för en kanadensisk äldre man jag möter längs vägen berättar han att tre personer som gjorde det förra veckan blev utslängda ur parken av vakter.
Men det känns segt att gå ned igen efter solnedgången och om jag stannar där uppe får jag dessutom en ny chans på soluppgångsbilder så jag vill ändå chansa!
This can only be done in Puerto Natales, far away from there.
So tough, but if I will be able to explore more of the park, I need more gas.
So I go to Puerto Natales again to fill my car.
Then I sit and work a little in their lounge before I drive back to Torres Del Paine.
Looking through the pictures and do some editing.
To catch up with editing during the trip is really an advantage because I never have time when I am till the point albert park christmas lunch kan again, and then the pictures are just lying on a hard drive somewhere.
What I like most about editing images is that it is an opportunity for a personal imagery.
You can put your personal touch on your photos.
I like a little darker, dreamy, analog tone.
Not too much contrast or too colorful.
I get a little spontaneous and decide to hurry back up to the Mirador Torres again to get another chance at the nice pictures of the towers.
I fly up the mountain in just three hours and find the right way this time.
I have brought my sleeping bag to spend the night up there.
When I talk about my plans for a Canadian older man I meet along the way he tells me that three people who did that last week was thrown out of the park.
But it feels tough to go back down after the sunset and if I stay up there, I get additionally another shot at sunrise image so I still want to take a chance!
Sunset at Mirador Torres.
Solnedgången är okej, lite moln och inte super spektakulärt ljus men ändå så mycket bättre än förra gången jag var där uppe.
Jag känner mig väldigt nöjd med beslutet att ha gjort ansträngningen att gå upp igen.
Jag försöker också tänka på att när man fotograferar landskap så vill man att ögat ska kunna röra sig i bilden när man tittar på den.
Att en landskapsbild ska bestå av många blickfång och att det är just det som definierar en landskapsbild.
Att det handlar om hur de olika objekten och elementen i bilden förhåller sig till varandra.
När solen gått ned lägger jag ut mitt liggunderlag och min sovsäck och somnar ganska omgående.
Jag såg en puma längs vägen tidigare under dagen när jag körde.
Men försöker att inte tänka för mycket på det och hoppas på att det inte kommer någon som vill äta upp mig under natten.
I feel very happy with the decision to have made the effort to go up again.
I also try to think about when you shoot landscapes, you want the eye to be able to move across the picture when you look at it.
A landscape composed of many eye-catchers, and that is precisely what defines a landscape.
How the different objects and elements in the picture relate to each other.
Once the sun was gone I put out my sleeping pad and sleeping bag and fall asleep almost immediately.
I saw a mountain lion along the way earlier in the day when I was driving.
But try not to think too much about it.
Before the storm, alone on the mountain.
Runt 01:00 på natten vaknar jag av att allt är dyblött!
Det ösregnar och jag vet inte hur länge jag har sovit under bar himmel i regn men jag kryper under en sten för att ta skydd.
Det hjälper föga då det rinner och droppar in vatten överallt men då jag inte har något bättre alternativ så stannar jag där.
Jag vet inte om jag sover något mer eller om jag bara existerar.
Det känns som jag är med i Survivor.
Men jag känner mig ändå aldrig olycklig.
Jag är ju landskapsfotograf!
Lite regn och sådär får man ju härda ut.
Samt sömnlösa nätter, kyla och iskalla vindar över Patagonien.
Visste ni förresten att de hårda vindarna har ett speciellt namn i Patagonien.
De säger att det inte finns vindar som dessa någon annanstans.
Jag har ändå lyckats hitta en sten som ger hyfsat vindskydd.
Jag äter en bar.
Väntar på att det ska bli soluppgång så jag kan få de där FANTASTISKA bilderna.
Men när det blir ljust så ligger regnmolnen så tungt över bergen att det inte går att se någonting.
Så jag får ge upp och börja gå ned igen.
But I am still never unhappy.
And sleepless nights, cold and icy winds of Patagonia.
Did you know that the harsh winds have a special name in Patagonia.
I have still managed to find a rock that provides decent shelter.
I eat a proteinbar.
Waiting for sunrise so I can get those STUNNING pictures.
So I give up and start walking down again.
Stars over Mirador Torres.
Två timmar senare är jag nere från berget och ägnar resten av dagen åt att utforska och fotografera på andra platser i parken.
Lägger mycket tid på att jaga lamor utan större framgång.
Saknar fortfarande den där perfekta lamabilden.
Man är ju ingen direkt.
Efter ännu en natt i bilen vaknar jag upp och börjar köra tillbaka till Punta Arenas.
Flyget till Santiago och sedan Calama går tidigt dagen efter och jag vill gärna vara tillbaks redan kvällen innan.
Jag kommer fram precis i rusningstrafiken och dessutom dagen innan nyårsafton.
Jag tänker att jag hatar den här staden.
Jag har bokat ett hotell för att få sova ut, duscha och kunna jobba lite ordentligt sista kvällen.
De har den sämsta roomservice jag någonsin unnat mig men sköna sängar.
Får man lyxa sådär med hotell och roomservice som landskapsfotograf?
Ska man inte bo i någon lodge och laga sig en nudelsoppa till middag?
Jag tänker att jag ändå levt på bars och sovit i bilen i tio dagar så jag förtjänar det här.
Jag åker ut till flygplatsen en gång till den kvällen för att se om mitt bagage kommit och det har det!
Efter så många dagar utan det nu när jag ska åka vidare och inte behöver det längre så var det fantastiskt att få se sin väska stå där.
Dagen efter lämnar jag Patagonien.
Det har varit ett häftigt äventyr där jag verkligen utmanat mig själv både fysiskt och psykiskt med stor framgång.
Även om bilderna kanske inte blivit de mest fantastiska, mycket på grund av ljus och väderförhållanden så känner jag mig nöjd och stolt över mig själv.
Jag hängav mig verkligen åt att vara landskapsfotograf och gick all in.
Jag vandrade i timmar upp på berg för att fånga bilder, jagade djur och utforskade hela dagarna.
Jag övervann rädslor och fick massa nya erfarenheter.
I Spend a lot of time chasing alpackas without much success.
Still miss that perfect picture of an alpacka.
After another night in the car I wake up and begin to drive back to Punta Arenas.
The flight to Santiago and Calama leaves early the day after and I would love to be back the night before.
I think I hate this city.
I have booked a hotel to sleep out, shower and be able to do some work properly.
They have the worst room service I ever had but at least comfortable beds.
Should I really allow myself a hotel and room service as landscape photographer?
It feels like I should stay at a lodge and cook up a noodle soup for dinner?
I think about those 10 days I slept in the car and decide I deserve this.
I go out to the airport again that night to see if my luggage arrived and it has!
After so many days without it.
The day after I leave Patagonia.
Although the images may not have been the most amazing, largely because of light and weather conditions, I feel happy and proud of myself.
I devoted myself to really be a landscape photographer and went all in.
I walked for hours up the mountain to capture images, hunted animals and explored.
I overcame fears and had lots of new experiences.
On my way to Torres Del Paine.
Men än så länge är vi bara halvvägs in i det här projektet och nästa del av resan skulle visa sig bli väldigt kontrastrik.
Jag har alltid planerat och genomfört mina resor själv.
Men kanske var det på grund av tidsbrist, kanske var det för jag blev rädd när jag såg alla varningar om att köra på egen hand i öknen där som gjorde att jag valde att ta hjälp av en resebyrå för denna delen av resan.
En resebyrå som inte bara är experter på Sydamerika utan också arrangerar workshop där.
Jag hörde av mig till dem någon månad tidigare och sa att jag var fotograf och väldigt intresserad av att åka till dessa områden och fotografera och önskade att de arrangerade något liknande Bruce workshop fast för mig.
Så jag hade inte så jättestor koll på vad som skulle hända när jag väl kom dit.
I have always planned and performed my trips myself.
But maybe it was because of lack of time, maybe it was because I was scared when I saw all the warnings about driving alone in the desert there that made me choose to take the help of a travel agent for this portion of the trip.
A travel agent who not only are experts in South America but also organizes workshop.
I talked to them a month earlier and said that I was a photographer, and very interested in going to these places and photograph and wished that they arranged something like Bruce workshop for me.
New Years Eve in San Pedro The Atacama.
Jag blev upphämtad på flygplatsen och fick skjuts till hotellet.
Det var nyårsafton och jag var framme vid 20 på kvällen så jag hann precis med ett snabbt besök i jacuzzin innan nyårsmiddagen på hotellet.
Det var ju lite speciellt att fira nyår på egen hand sådär.
De hade dukat väldigt festligt med roliga hattar och annat spex.
Så jag satt där med min partyhatt och åt en femrätters och blev lite berusad av vinet de hela tiden serverade samtidigt som jag skrattade åt mig själv och underhöll mig med att chatta med vänner runt om i hela världen i olika tidszoner på Whats App.
Ändå ganska trevlig kväll!
Trots att jag reste helt ensam i över en månad med tiden i New York så kände jag mig aldrig ensam.
Inte för en enda sekund.
Inte ens när jag inte hade wifi på flera dagar ute i öknen.
It was a bit special to celebrate New Year on your own like that.
The tables were very festive with fun hats and other stuff.
So I sat there with my party hat and ate a five-course and got a little drunk on wine the whole time served while I laughed at myself and entertained myself by chatting with friends around the world in different time zones on Whats App.
Still quite a nice evening!
Although I traveled alone for over a month with the time in New York I never really felt lonely.
Not for a second.
Central San Pedro The Atacama.
Dagen efter var det dags att påbörja äventyret i öknen på riktigt.
Hotellet jag bodde på arrangerade guidade tourer som resebyrån rekommenderade och jag hade gjort lite research bland utbudet och valt med omsorg.
Min första tour var först på eftermiddagen så jag lånade en cykel från hotellet och utforskade San Pedro på förmiddagen.
En riktig ökenstad gjort i sand och lera.
Just denna dagen såg det katastrofalt ut när jag cyklade in på huvudgatan strax innan lunch.
Man märkte att det hade varit nyårsfirande natten innan och ingen hade städat.
Men det var ändå spännande att befinna sig i en miljö så olik det man är van vid.
Jag dras väldigt mycket till öken och berg.
Dessa platser är så speciella.
Kan det vara så att landskapsfoto är en ursäkt till att få befinna sig i dessa fantastiska miljöer?
Många gånger använder vi kameran som verktyg för att komma något nära som vi är intresserade av.
Så var det för mig när jag fotograferade konserter.
Jag hade ett väldigt stort musikintresse så att få tillgång till att se ens favoritartister från bästa platsen och ibland till och med backstage och följa med på turné var ju otroligt lyxigt.
Jag förstod på förhand att en guidad tour inte skulle vara samma sak som att utforska på egen hand.
Men hur dåligt kan det bli?
Vi ska ju ändå åka till dessa fantastiska platser jag ville fotografera på.
Första touren skulle gå till Moon Valley.
Ett dramatiskt ökenlandskap med berg och sand.
Jag hade sett helt otroliga bilder på fullmånen därifrån även om det inte skulle gå den här gången för månen var smalare än jag någonsin sett den.
The hotel I was staying at arranged guided tours that the travel agent recommended and I did some research and chose with care.
My first tour was the that afternoon so I borrowed a bicycle from the hotel and explored San Pedro in the morning.
A real desert city made of sand and clay.
On this particular day it looked catastrophic when I rode into the main street just before lunch.
It was noticed that there had been a New Year celebration the night before and no one had cleaned.
But it was still exciting to be in an environment so different from what you are used to.
I love desert and mountains.
These places are so special.
Could it be that landscape photography is an excuse to get to be in these amazing environments?
Many times we use the camera as a tool to get close to something we are interested in.
It was for me when I photographed concerts.
I had a very big interest in music so that access to see my favorite artists from the best location and sometimes even backstage and go on tour was the incredibly luxurious.
I knew beforehand that a guided tour would not be the same as to explore on your own.
But how bad could it be?
We will go to these amazing places I wanted to shoot at.
First the tour would go to the Moon Valley.
A dramatic desert landscape with mountains and sand.
Det visade sig att en guidad tour är jättedåligt om man är fotograf.
Det är inte alls anpassat för fotografering.
Vi stannade inte på de ställena jag ville stanna på, man fick inte lämna gruppen och gå fritt och när ljuset var som bäst i solnedgången skulle vi åka därifrån.
Ni förstår ju själva att som landskapsfotograf så är det här ohållbart.
Och då måste man styra upp situationen.
Jag fjäskade till mig guidens plats längst fram i bussen så jag kunde fotografera från bilen sedan blev det reflektioner i alla bilderna för jag fick inte veva ned rutan.
Och när det var dags att lämna utsiktsplatsen mitt i solnedgången så hittade jag tre brasilianska killar med en drone som jag blev kompis med istället så jag hoppade av touren och hängde med dem istället.
Vi stannade kvar och fotograferade den helt otroliga stjärnhimlen ändå till midnatt innan de skjutsade mig tillbaka till mitt hotell.
Och just sådana här upplevelser.
Att som landskapsfotograf få sitta i solnedgången med fötterna dinglandes från en klippa med utsikt över Atacama öknen för att sedan få se den mest fantastiska stjärnhimmel du någonsin sett.
Det måste ju vara något av det allra bästa med just landskapsfoto.
Dessa stunder man får vara med om.
It is not at all suited for photography.
We did not stop at the places I wanted to stay on, you were not allowed to leave the group and go freely, and when the light was at its best at sunset we had to leave.
You see the actual landscape as a photographer, this is unsustainable.
And then you have to control the situation.
And when it was time to leave the the point albert park christmas lunch at sunset I found three Brazilian guys with a drone that I became friends with instead, so I dropped out of the tour and hung out with them instead.
We stayed and photographed the incredible night sky until midnight before they drove me back to my hotel.
And just this kind of experiences.
It must be one of the very best things about landscape photography.
All these moments you get to experience.
The sunset from the viewpoint at Moon Valley.
Patrik Larsson kommer hata mig nu men jag hade inget stativ med mig så jag fick fotografera stjärnhimlen med kameran lutad mot en sten igen.
Det blev inte jättebra.
Jag tror det beror på mitt objektiv.
Jag hade behövt mer vidvinkel.
Nu blev bilderna mest en mörk himmel med massa stjärnor som var vita prickar.
Det blev liksom ingen form på det.
Jag fick låna ett 14 mm från en av de brasilianska killarna men det funkade inte på fullformats kamera så det hjälpte ingenting.
Jag deppade inte ihop alltför mycket över situationen.
Jag hade ju ändå en jättefin stjärnbild från Patagonien sedan tidigare.
Morgonen därpå stod klockan på 05:00.
Vad gör man inte för att fånga det bästa ljuset som landskapsfotograf?
Jag är verkligen ingen morgonmänniska men jag såg fram emot dagens tour till Taito Geysers för jag hade sett bilder därifrån och det var verkligen ett ställe jag ville fotografera på.
Jag blev lite orolig när jag hoppade in i minibussen som skulle avgå 05:30 när de sa att det tog 1 tim och 40 min dit.
Skulle inte solen redan vara uppe då…?
It was not great.
I think it was my lens.
I needed a more wide angle.
So the images became mostly a dark sky with a lot of stars who were white dots.
It was no shape to it.
The Milky Way was not visible.
I was not depressed too much of the situation.
I had, after all, a really nice constellation from Patagonia earlier.
The next morning, the alarm went off at 05 am.
Everything to catch the best light as a landscape photographer.
I was a bit worried when I jumped into the minibus that would leave at 05:30 when they said it took 1 hour and 40 minutes there.
Taito Geyser just before the sun rises over the mountains.
När bilen äntligen var parkerad var jag superstressad.
Det var kanske tio min kvar innan solen skulle lysa upp hela fältet och ljuset skulle övergå från mjukt och släpande till hårt och kontrastrikt.
Här gällde det att skynda sig.
Dvs skippa stativet och bara köra!
Jag hann så långt som till min första geyser innan guiden stoppade mig och förklarade att jag var tvungen att vara med gruppen.
Jag gjorde en upprörd pose med armarna utåt och ifrågasatte det hela då vi befann oss på ett begränsat område där det var kanske 50 meter mellan varje geyser och stigar man var tvungen att gå på.
Det fanns inte speciellt mycket utrymme för att något skulle gå fel.
Jag blev faktiskt jätteupprörd över det hela och tyckte att det var superlöjligt.
Jag är ändå en vuxen människa.
Jag kan hantera att gå mellan dessa geysers på ett begränsat område.
Min inre landskapsfotograf var plågad.
Allt jag kunde göra var att fotografera på ett enda ställe.
När gruppen gick vidare till nästa så var ljuset redan borta.
Jag satt och surade hela vägen tillbaks till hotellet i bilen.
Ledsen över att något som kunde blivit så magiskt blev helt förstört.
Jag hade velat vara där en timma tidigare för att kunna fotografera.
Och röra mig fritt.
Något som är så himla viktigt när man fotograferar landskap.
Att hitta sin egen vinkel.
Inte behöva fotografera från samma plats som alla turister.
It was perhaps ten minutes left before the sun would light up the whole field and the light would change from soft to hard and contrasty.
I had to hurry.
Ditch the tripod and just run!
I made it as far as my first geyser before the guide stopped me and explained that I had to be with the group.
I made an indignant pose with arms out and questioned the whole time we were in a restricted area where there were perhaps 50 meters between each geyser and paths you had to go on.
There was not much room for something to go wrong.
I was actually very upset about the whole thing and thought it was super ridiculous.
I can manage to walk between these geysers in a limited area.
My inner landscape photographer was tortured.
All I could do was to photograph in one place.
When the group went on to the next, the light was already gone.
I sat and sulked all the way back to the hotel in the car.
Sad that something that could become so magical was completely destroyed.
I had wanted to be there an hour earlier to shoot.
Something that is so very important when shooting landscapes.
To find my own angle.
Not having to shoot from the same place as all the tourists.
A fox in the Atacama desert.
Samma kväll hade jag signat upp på en annan tour, där vi skulle göra en hike genom Death Valley.
Det första jag gjorde när jag kom tillbaka till hotellet var att avboka den.
Inga fler guidade turer!
Det fungerar helt enkelt inte när man ska fotografera landskap.
Istället styrde jag upp en egen chaufför som tog mig runt Moon Valley igen.
Men denna gång kunde jag fotografera i solnedgången och stanna på alla ställen där jag ville stanna.
Min guide pratade ingen engelska så han undrade säkert varför jag bad honom köra i all oändlighet på en skruttig grusväg ut i ingenstans istället för att fotografera den där kända stenen som alla andra fotograferade.
Men det är ju just för att när jag befinner mig på en plats så har jag två val: Antingen så försöker jag ta samma bild som alla andra redan tagit och göra det bättre än den stora mängden bilder som tas.
Eller så försöker jag hitta något nytt.
Eller på ett annorlunda sätt.
Och då måste man utforska utanför bekvämligheten.
Utanför de utmärkta fotoplatserna på kartan.
The first thing I did when I got back to the hotel was to cancel it.
No more guided tours!
It simply does not work when you are photographing landscapes.
Instead, I steered a private driver who took me around the Moon Valley again.
But this time I was able to photograph the sunset and stay in all places where I wanted to stay.
My guide spoke no English so he sure wondered why I asked him to drive in indefinitely on a dirt road out nowhere instead of photographing the famous stones as everyone else photographed.
Or so I try to find something new.
Photographing any other way.
And then you have to explore outside the convenience.
Outside the excellent photo locations on the map.
Moon Valley at sunset.
Nöjd med kvällens bilder åkte jag tillbaks till hotellet.
Dagen efter hade jag en privat tour uppstyrd redan av resebyrån vilket jag verkligen såg fram emot.
Dock blev jag lite fundersam när jag insåg att tiden för touren var 9-16.
Inte optimal tidpunkt för en fototour.
Då missar man både soluppgång och solnedgång.
När guiden och chauffören kom och hämtade mig så frågade jag vad planen var.

Migos "Call Casting" (WSHH Exclusive - Official Music Video)


1 2 3

Windsor Christmas Shopping - FESTIVE FARE!!. You may wish to visit the Castle which is located in the middle of the town or just enjoy a lovely lunch in one of the many cafes,. Dropping off point – Alma Road Coach Park
Yesterday I had Power Point training all day.. Vi (Amy och jag) bestämde oss för att ta bilen till Albert Park för att komma bort från. Bleu where I bought my House of Holland dress witch I had on the Christmas party last year.
Jämför Hotellerbjudanden från 200 Bokningssidor och Spara på ditt Ideala Hotell!


COMMENTS:


24.03.2018 in 08:28 DragonFighter:

... Port Madison; Potawatomi; Prairie Isle; Puertocito; Puyallup; Pyramid Lake; Quapaw; Quillayute; Quinault; Ramah; Ramona; Red Cliff; Red Lake; Reno-Sparks.



28.03.2018 in 14:42 Amiko:

... för ansvarsfullt spelande Spel för minderåriga är olagligt The GREaT Foundation GREaTest Donor 2009 logo Gibraltar Betting and Gaming Association logo.



29.03.2018 in 07:13 FallenAngel:

Join BOOMBET & play the best online slots, blackjack, roulette, scratch cards,. SPELA. 9 Figures Club. SPELA. Amigos Fiesta. SPELA. Royal win. SPELA.



01.04.2018 in 17:18 FireStorm:

online spiele gratis spielen ohne anmeldung; fun house games online; free game download mobile samsung c3312; download game gratis untuk laptop acer.



04.04.2018 in 11:43 Ronin:

Mvh Sotie Streaming Live Exclusive FIGHT PASS Prelims:.. The EA Sports NBA Live logo; EA SPORTS UFC.. is a challenging and exciting hockey manager online game that is free and can be played wherever you are.



05.04.2018 in 13:05 Baunty:

Casino och spel · Shreveport, Louisiana. 2 897 personer har checkat in här. Joyce Pagel, Debbie Tompkins Davis, Lynette Upchurch-Irizarry och 2 andra gillar.



08.04.2018 in 00:15 PlzJustDie:

cevi-herblingen.ch/index.php/component/vitabook/?view...start...‎



12.04.2018 in 11:49 IMTooPrettyToDie:

Witch. En gratis video samling av porr "Witch". japansk · Two sexy witches Jana Cova and Molly Cavalli lick fresh pussies.



21.04.2018 in 06:33 Dark_knight:

Two Bedroom Grand Lakeview Suite - Bellagio Las Vegas - Bellagio. Spara. Las Vegas Jobs - MGM Resorts International Employment - Las Vegas. MGM Resorts International Opens Maryland's classy Casino - http://www.dayherald. Spara



01.05.2018 in 23:46 Gambler:

For all fans of the solitaire and perfect match genres, a gift for Halloween in the form of 120 new and unique solitaire. Classic solitaire with an original game mechanic – match pairs of cards!. Use different bonuses - mulligan, shuffle, joker



02.05.2018 in 11:52 DrDre:

Foxwoods bingo calender. Post by DangeHag » Tue Nov 01, 2016 7:51 am. Casino guide med populra online casinon Roxy Palace erbjuder dig casino bonus.



07.05.2018 in 17:49 SuperMan:

Miami Vice (2006) Handling (Synopsis) Official Site DVD Beaver, TRAILER. Trailer till Miami Vice från rstvideos trailerarkiv.



17.05.2018 in 05:54 BeoWulf:

"Best priced buffet in the area!"Casino Pauma in Pauma Valley, California. Complete casino information including address, telephone number, map, gaming.



24.05.2018 in 05:56 Shooter:

... anmeldelse - online bingo rom for Norske bingo spillere Abso-Blingo-Lutely Jackpot. bingo/220">piggy bingo a... og Personvernregler Spill na eller Registrer med: Facebook Google Spill gratis... online slots cheats http://365sportdays.com/gratis-casino/1856 gratis casino.



26.05.2018 in 02:18 FantasticPro:

What Are spela video roulette online The Face Cards In Blackjack !. Mobile casino for usa Play Multiplayer Roulette Free players Online.



26.05.2018 in 18:53 Sasuke:

Who doesn't like a good Genie, especially one that grants you THREE WISHES? But what will you choose... an endless amount of Wealth and Fortune?



01.06.2018 in 10:49 IceStorm:

Free No Deposit Mobile Casino & Bingo basta casino bonus mobil Bonuses.. stipendium pengar för college jag behöver Mobile Casino Apps,.



04.06.2018 in 16:49 FireStorm:

Mega Moolah är känd för sin enorma jackpott. Läs om dess progressiva jackpottar,. CrazyWinners, 20000 kr + 200 free spins, Spela här. Amsterdam Casino.



07.06.2018 in 10:36 HardCoreGamer:

Slot machine tricks 2014, Bild av spelautomat vinnare Trollkarlen från oz slot machine online på. Flygplan slot machine tricks Gratis slots bonus spins no.



15.06.2018 in 20:59 WarHawk:

Épicerie italienne et pizzeria à Paris 12ème, service traiteur en Ile de France, vente en ligne de vin italiens.



20.06.2018 in 15:42 RuthlessSlayer:

gratis dejting utan registrering casino date du chat noir 2015 date chat deutschland. date chat website. date chat line numbers. date chat love. date chat line.



29.06.2018 in 19:35 FireStorm:

Slots Online WQOW P slot muuranker G Odawa Casino Bar G gambling wow. 2016 · Grosvenor Casino Reading South, Reading: See 82 reviews, articles, and 24.. zero roulette 17 May 2016 Follow Sara G. Miller on Twitter @saragmiller.



07.07.2018 in 11:39 FallenAngel:

Detta ger liv och rörelse till 7Regal online casino samtidigt som man blir. of covariance calculate; Fake grosvenor casino chips; Free casino slots online.



13.07.2018 in 21:50 Ronin:

William Kassouf orsakar dramatik på WSOP Avsnitten av World Series of Poker har äntligen börjat visas på ESPN, och precis som flera år tidigare presenteras.



14.07.2018 in 21:42 WarHawk:

Casino Tycoon Download (2001 Simulation Game) You've built theme parks, railroads, golf courses and zoos. But what about a casino? If you've ever dreamed.



15.07.2018 in 22:46 Baunty:

... legends Dagens Basta Odds Spel foxwoods casino casino film ita four winds.... iowa near casino casino age limit by state best free Dagens Basta Odds Spel.



23.07.2018 in 17:39 SuperMan:

Play free Word Search, Typing Games, Sudoku, and other Puzzles on Word Games!. http://www.wordgames.com/daily-quote-typing-easy.html.. From easy to hard...test your knowledge of country flags from Americas, Europe to Oceania!



02.08.2018 in 20:36 Sasuke:

Hi guys, hope you are enjoying the game!. Reason I think so is that I've stumbled upon an online walkthrough saying the combo is 573,. Is this the one in Dunwall @ the crime scene (1st missions)? I thought I cleared all the.



10.08.2018 in 00:25 Mistake:

Download and Play the MOST EXCITING Slots Machine App for Your iOS Device! ▻ AWESOME Animations and HUGE Bonuses ▻ SIMPLE Interface and.



14.08.2018 in 06:29 Gambler:

Compare Cash Play Poker versus Poker tournaments and Speed Poker versus Multi Table Poker; the main formats of playing poker games online.




Total 30 comments.

FASHION PHOTOGRAPHER TURN LANDSCAPE PHOTOGRAPHER FOR A MONTH | Emma Svensson

Royal on the Park Hotel. Cnr Alice & Albert Street, Brisbane centrum, Brisbane, Australien 4000 - Visa på karta. Utmärkt 8,4. baserat på 269 omdömen.
Windsor Christmas Shopping - FESTIVE FARE!!. You may wish to visit the Castle which is located in the middle of the town or just enjoy a lovely lunch in one of the many cafes,. Dropping off point – Alma Road Coach Park

Read Review
Click to Play! Yesterday I had Power Point training all day.. Vi (Amy och jag) bestämde oss för att ta bilen till Albert Park för att komma bort från. Bleu where I bought my House of Holland dress witch I had on the Christmas party last year.
Jämför Hotellerbjudanden från 200 Bokningssidor och Spara på ditt Ideala Hotell!

FASHION PHOTOGRAPHER TURN LANDSCAPE PHOTOGRAPHER FOR A MONTH | Emma Svensson

Jag gillar en lite mörkare, drömsk, analog ton. Jag stoppade henne innan alldeles för mycket skada hade skett, men likväl var de bortom räddning. Samt sömnlösa nätter, kyla och iskalla vindar över Patagonien.

Read Review
Click to Play! Jag checkar in min ryggsäck lägger den till och med i en plastpåse då jag fått knyta ett par skor på utsidan, spänna fast sovsäcken, stativet och tre vattenflaskor samt stavarna för att allt ska få plats och tar min lilla ryggsäck som handbagage där jag har kamera med tillbehör samt dator.

Uppgradera browser

Top Dog Slots is all about the latest Slot games by NetEnt & many others. Get a 600 Welcome Package + 60 Free Spins on your 1st 3 deposits.

Read Review
Click to Play! Terms and conditions apply. See full details on website.

mFortune Casino

Newbies at mFortune get to scoop a free no deposit bonus and 100% match on the first deposit and keep what they win!

Read Review
Click to Play! Terms and conditions apply. See full details on website.

Moobile Games

Get a ?545 Welcome Bonus at Moobile Games & enjoy their selection of HD slots!

Read Review
Click to Play! Terms and conditions apply. See full details on website.

Big Tease Casino

Big Tease offers an impressive selection of slots and casino games with smashing bonuses: start out with 25 free spins + ?50 free on a deposit of ?10!

Read Review
Click to Play! Terms and conditions apply. See full details on website.

PocketWin

PocketWin offers you generous bonuses: Claim a ?5 no deposit bonus & keep what you win! There are also 50 free spins on select slots & much more!

Read Review
Click to Play! Terms and conditions apply. See full details on website.

Dove Slots

Dove slots was created especially for slots fans, with great bonuses: start out with a welcome package worth up to ?600 + 60 free spins!

Read Review
Click to Play! Terms and conditions apply. See full details on website.

Bet365 Casino

Bet365 lets you choose your own welcome bonus, with up to 400 on slots up for grabs! Enjoy their wide selection of games e-wallets accepted!

Read Review
Click to Play! Terms and conditions apply. See full details on website.

All Star Games

All Star Games gives you a huge selection of only the best online slots! Start out with up to ?600 + 60 free spins on your 1st 3 deposits!

Read Review
Click to Play! Terms and conditions apply. See full details on website.

How Does PayPal Compare to Other E-wallets?

  • Neteller Casino purists like Neteller because more online gambling operators accepted Neteller than they do PayPal. Neteller has also been known to implement fewer restrictions. Both methods are highly secure.
  • Phone bill payments more and more mobile casino players are looking for phone bill casino-payments mobile casino pay by phone bill. This payment method is highly popular when youre on-the-go and want to make the transaction quickly. However, you can only make micro payments this way.